Skip to main content
Från en samhällsvetare till en annan

Från en samhällsvetare till en annan

Från en samhällsvetare till en annan - framtiden som samhällsvetare

Att ta en ledande roll gällande miljöutveckling är en prioritering som Sverige bör ta. Ett
försök till detta är den satsning på tekniska och naturvetenskapliga universitetsutbildningar
som regeringen nu föreslår med det slående argumentet om satsning på elektrifiering och
industriverksamhetens omställning. Viktigt perspektiv för miljödebatten, men ett fantastiskt
undvikande av den samhällsvetenskapliga vinkeln. Civilingenjörerna ska blir fler och satsa på
batteriforskning. Samhällsvetarna ska på samma resurser som förut bedriva utbildning och
forskning gällande bland annat autokratisering, psykisk ohälsa, politiska vågor och orättvisor.
Ämnen som ju absolut inte är aktuella, i alla fall om man ska lita på regeringens förslag.

Bortom sarkastisk ton ska det betonas att tillskottet av resurser för våra vänner på Chalmers
är av största vikt och ett initiativ som förstås uppskattas. Däremot vill vi nu fokusera och lyfta
det perspektiv som i samtliga utlåtanden från regeringen har glömts bort. Genom att
hierarkiskt placera universitetsutbildningars väsentlighet i relation till Sveriges hållbara
utveckling riskeras viktiga aspekter att falla bort. En hållbar utveckling inkluderar såväl
psykisk hälsa, samhällsgranskning och arbetslivets organisation som batteri- och
naturvetenskaplig forskning.

Sylva Frisk, tf prodekan vid Samhällsvetenskapliga fakulteten på Göteborgs universitet,
menar att ett problem med en del i detta är den successiva urholkningen av resurser till bland
annat samhällsvetenskapliga utbildningar som bygger på idealet att utföra samma arbete fast
på ett effektivare sätt som kostar mindre. En aspekt som kan driva på utveckling, men även
leda till att universitetet tvingas ha större studentgrupper för att behålla de antal lärarledda
timmarna. Frisk kommenterar situationen och menar att större studentgrupper innebär att
lärare inte alltid klarar att se samtliga studenter och går därför miste om en aktiv och varierad
lärmiljö, vilket är problematiskt. Detta är ett konkret exempel på hur samhällsvetenskapliga
universitetsutbildningar påverkas vid Göteborgs universitet i relation till resursfördelning.

Jag förstår att man som samhällsvetare ifrågasätter sin framtida position inom relaterade
yrken när bortprioriteringar som dessa sker. Som tidigare nämnt bör Sverige ta en ledande
roll vad gäller miljöutveckling, och vi alla vill och SKA vara med för att fulladdade bilar
löser inte urladdade sinnen.

Hedvig Hansson, studentpolitiskt ansvarig Göta Samsek