Rasism på lärarutbildningen
Ellen Englund
På en av toaletterna på Pedagogen finns ett klistermärke som först hade texten Good Night White Pride. Sedan suddade någon ut ett ord så det blev Good Night Pride och nu står det bara Good Night. Ett antirasistiskt budskap blev till ett HBTQ-fientligt och sedan till ett godnatt. Ibland känner man en djup trötthet när man tänker på rasism, kanske ännu mer när man sitter ensam på en toalett och stirrar på ett klistermärke. När Zahra Bayati skrev sin avhandling för omkring tio år sedan kom hon fram till att lärarstudenter med utomeuropeisk bakgrund möttes av diskriminering och utanförskap. Studenterna berättade att de blev bemötta av stereotypa föreställningar, blev uteslutna från grupparbeten, ignorerades och sågs ner på. Bayati kom fram till att segregationen som fanns i samhället i stort återskapades inom lärarutbildningarnas väggar och att det fanns en tystnadskultur kring dessa frågor. Denna rasism finns kvar på lärarutbildningen än idag.
Under hösten 2022 fick studentkåren in ovanligt många anmälningar om rasism, både från lärare och studenter, men framförallt från förskollärarutbildningen. Tack vare anmälningarna finns det nu en tanke om att fakulteten tillsammans med kåren ska arrangera en temadag om rasism för förskollärarutbildningen under våren. Det är toppen att kåren och fakulteten agerar. Men som säkert alla involverade tänker behövs det mer än en engångsinsats för att komma åt grundläggande strukturella problem. Rasism finns inte bara bland studenter utan är institutionaliserad inom fakulteten i stort. Vi måste prata mer om rasismen. Vi som är vita måste lära oss mer om den och om vithetsnormen. Framförallt vi vita lärarstudenter som kommer ha ansvar för elever.
De som kan mest om rasism är de som drabbas av den. Med det menar jag inte att det är upp till rasifierade personer att konstant orka prata om rasism med vita, utan bara att det inte är jag, som är vit, som förstår den bäst. Jag är i en priviligerad position och behöver egentligen inte tänka på hur min hudfärg, mitt namn eller mitt språk påverkar mina förutsättningar och andras syn på mig, eller min syn på andra. Men jag vill lära mig mer. Som vit måste jag lyssna, försöka förstå. Jag måste supporta samtal om och visa ett motstånd mot rasism. Därför skriver jag om rasism i min masteruppsats just nu. Jag intervjuar rasifierade lärarstudenter kring deras upplevelser av rasism inom lärarutbildningarna i Sverige. De studenter jag pratat med hittills har en oro kring att berätta om sina upplevelser, så intervjuerna måste hållas i stor diskretion.
Om du är en av dem som upplevt rasism inom en lärarutbildning (t.ex. mellan studenter, under VFU, under föreläsningar, i kurslitteratur eller i bedömningssituationer) får du gärna höra av dig till min studentmail gusenglel@student.gu.se eller till min handledare zahra.bayati@gu.se för att få mer information om studien. Alla som deltar anonymiseras. Tack för att du tog dig tid att läsa. Hoppas du haft en givande stund på toaletten. Ellen Englund, masterstudent i Barn- och ungdomsvetenskap på IPKL
PS. Zahra Bayatis avhandling heter ”den Andre” i lärarutbildningen En studie om den rasifierade svenska studentens villkor i globaliseringens tid (2014).